Förstasidan
Artiklar
Forum

Rapport  - Henriks sommarsummering 2005

För mig var sommarsemestern kort, bara två veckor. Men det var två intensiva fiskeveckor uppe vid sommarstugan. Mina mål var dels att förbättra Granö-rekordet på gädda och pb på abborre samt även få mig en jävla ål. Solen sken den första veckan och det blev mest sol och bad.
Jerkfisket, som tidigare bara varit lovande utan några resultat, gav plötsligt fisk och det var framför allt en flytande Fatso 10 som regerade. Annars var det jiggfiske som gällde. Abborrfisket var stundtals lysande med fisk i nästan varje kast i flera timmar. Gäddan var där med men storleken var inte något upplyftande. Några få kvällar funkar verkligen ytfisket bra och flera gäddor och borrar hygger så det stänker i ytan. Fan vad kul det är!

Gammal jigg-typ
En sen kväll åkte jag och hustrun ut för att slö-jigga lite efter middagen. Jag hade precis tänt upp en fin cigarr och körde båten i maklig takt. När vi stannade till var det ljummet och helt spegelblankt. En underbar kväll värd att bara avnjutas. Men som vanligt kommer något odefinierat gnagande, en känsla av tomhet när jag är vid ett fiskevatten och inte fiskar. Men eftersom jag har mitt fokus på att njuta av min cigarr stressar jag hustrun att börja kasta. Motvilligt, eftersom hon också helst vill bara luta sig tillbaka och känna havsdoft i näsan, den milda luften, skogens tysta prasslande och vinets värme i magen. Men jag tolererar inte detta, någon måste kasta och jag har inte tid. Hon kastar ut sin gamla twintail samtidigt som jag hånar henne för valet av jigg. Hon har tidigare under dagen fått inte mindre än fyra av mina mindre kopyto i ”free willy”-färg utnötta, avbitna. Jag har kontinuerligt hävdat att det inte spelar någon roll, jiggar går sönder och har man inte mer än 10 av den typen i den färgen i sin jigglåda förtjänas man att bli söndersliten och uppäten av arga hyenor. Hon insisterar dock på att använda en jigg jag har mycket av, power grub twintail i gult/rosa.

Nytt PB
Knappt hinner jiggen sjunka till botten och två vevtag göras innan hon sopar in ett snabbt mothugg. Det verkar vara en fin gädda och jag njuter av showen medan jag lägger en fin dimma av cigarrök runt båten. Hustrun kämpar hårt med fisken och när den efter ett tag dyker upp vid båten ser jag att det är en abborre. En stor borre.
- Vad i helvete, skriker jag hest, en borre!
Den här ska upp och till vilket pris som helst. Omedelbart förlorar cigarren sin betydelse och jag skickar ut den i vattnet där den dör med ett hårt fräsande. Efter en kort ytstrid kan jag ”tumma” abborren och den kommer upp. Helt klart den grannaste borren jag sett. Vi väger den, plåtar den och pussar den. Sen får den gå tillbaka. Nytt Granö-rekord och, självklart nytt pb för hustrun, 1,4 kg. Slår mitt med två hekto. Bara några minuter senare tar även jag en borre, den på prick kilot. Då lägger vi ner och åker hem. Vad fan kan göra kvällen bättre?

Nytt GB
Ett par dagar senare är vi inne i en väldigt grund vik men massor av vegetation och jiggar abborre och gädda. A-K gassar mest i solen medan jag står på en toft för att kunna följa jiggens färd hela vägen. Plötsligt lös gör sig en gädda från en vassrugge och tar ett snabbt språng på jiggen. Jag hinner tänka att den är stor innan jag sätter in mothugget. Efter en lång fight med lätt utrustning på grunt vatten, utan håv eller lipgrip lyckas jag gällockslanda gäddan. Det är nytt Granö-rekord med 8 hekto. 5,9 väger gäddan och mitt mål är nått. Den är helt färdig och det tar ett tag innan jag får den så pigg att den kan simma iväg. Gäddan tog på en vit/blå flakes-kopyto.

Inget ÅL
Annars provar jag även ål vilket skiter sig. Jag provar flötes-trolling vilket är en bra metod, speciellt nu när jag har ett ekolod, som jag tror på men inte ger något. En lustig händelse är att jag får en gös på 1,5 kg i min mörtstuga. Vansinnigt eftersom det för det första inte ens ska finnas gös vid stugan och för det andra att den inte ens ska få plats i öppningen. Så nu kan jag hoppas på gös också. Det låter lovande.
..




Bilder: 1 2 3 4